fareeda

Så när jag sitter och väntar med svärmor på att det ska bli min tur så vill de att jag ska komma tillbaka och förklara hur mitt pass "fungerar" för de kunde inte lista ut var min pappas namn var, eller vilka namn som var vad. Så jag försökte förklara att jag inte hade min pappas namn som mellannamn och att det bara var.. ja ett mellannamn och nej min pappa heter inte så. Sen tjorvade de ihop det och trodde mitt efternamn var mitt förnamn och sen att mellannamnet var en del av mitt förnamn och ja haha. Jag tror de blev rätt till slut i alla fall!

När det blev dags för blodprovet så pratade läkaren engelska med mig som alla andra när jag säger att jag inte kan arabiska, eller inte nog bra arabiska, men när jag säger att jag är från Sverige så börjar han prata arabiska med min svärmor och jag hänger självklart inte riktigt med så jag bara nickar då och då och försöker se glad ut även om jag alltid blir lite irriterad när folk gör så när de vet att jag inte kan arabiska och de själva kan bra engelska. Så när vi är klara så får jag höra från M att han tydligen hade lagt sig i lite väl mycket. Han hade bland annat efter att fått veta att jag är svensk frågat svärmor om hon verkligen tyker att det är ok att hennes son gifter sig med mig, och om jag verkligen var muslim eller om jag konverterat bara för att. Så där sitter jag och ser ut som ett fån medan han pratar om mig som om jag inte vore bra nog. Tack för den.

Lite kulturkrockar där, om det nu räknas som det. Fast hela jag känns som en enda stor kulturkrock för det mesta. Med min abaya, bleka hud och gröna ögon, som jag tror att jag har sagt förut.

Förresten så hade de awesome väntrum på männens sida av sjukhuset med ett tält som liknar det på bilden.